Òyì nke e mepụtara

KAPITEL 3: VINTERGATAN En tid för länge sen fanns det en flicka som upptäckte att världen utanför vita huset var större än kartan på väggen där inne, och när grinden öppnades för vad som skulle bli sista gången klev hon ut på en väg som inte fanns utmärkt någonstans. Det var vintergata, kallade de gamla den. Inte för att den var gjord av is, utan för att den bara syntes när allt annat var mörkt. En väg av stjärnor som ledde bort från stenhuset med de många fönstren, rakt in i en skog där träde