Òyì nke e mepụtara

mycket typiskt för oss, mörkare och lägre än i de flesta andra språk och som icke svensktalande ofta tycker det är roligt att försöka härma. Alltihop har att göra med en stor nordisk förskjutning i vokalsystemet som skedde på medeltiden, och som går igen i våra nutida dialekter - i en massa olika varianter. Denna förskjutning kallas för "den stora vokaldansen" eftersom flera vokaler bytte uttal. Här måste man gå in på en del språkhistoria. För den som orkar hänga med utlovas förklaringar till bl